Ni vet hur man tenderar att bli blind för det som finns allra närmast, som bara är där dag efter dag och som till slut blir en suddig bakgrund man inte längre lägger märke till. Och hur man i bästa fall kan återupptäcka det genom någon annans ögon.

Som ett långväga besök kan få en att se den vackraste utsikten. Eller ett barn som lockar tillbaka till de bästa pulkabackarna, en ny kärlek låter en hitta romantiken på restaurangen och en ny affärspartner plötsligt öppnar ögonen för möjligheter man tagit för givna. I värsta fall träffar man aldrig på nåt annat perspektiv och glömmer bort att se. Och kanske luras man att tro att allt det bästa finns nån annan stans.

Som nyinflyttad orienterade jag mig ofta enligt vägbeskrivningar som ”bakom gamla posten – där det låg ett badhus förut – om man svänger vänster där det fanns en mataffär”. Som att orientera utan karta och kompass och inte ha koll på vart stigarna leder. Det var inte alldeles enkelt men jag lärde mig snart var äldre landmärken ersatts av nya satsningar och att exempelvis ”gamla posten” var det fantastiska Vetenskapens Hus.

Jag reflekterar över fenomenet igen nu när jag är ny på jobbet. Jag jobbar på Luleå Science Park, gamla Aurorum ni vet, som bytte namn för mer än sex (!) år sedan. Här i parken sitter företag som i flera fall är världsledande inom sin bransch, här möts toppmodern forskning från universitet och myndigheterspetskompetens från näringslivet och ibland uppstår magi.

Här arbetar människor med hela världen som arbetsmarknad och strax bredvid utbildas nästa generation forskare, utvecklare, entreprenörer och samhällsbärare. Här finns mötesplatser där kreativitet och innovation kan frodas. Där unga och äldre kan byta perspektiv och göra underverk tillsammans. Här finns kompetens som kan ta sig an framtidens största utmaningar och teknikutveckling i nivå med det.

På mitt kontor i silverhuset/skrynkelhuset/spegelhuset, eller vad du vill kalla det, förvånas jag fortfarande var och varannan dag över hur lite jag visste om det som händer så nära. Och jag är säkert inte ensam. Men nu ska vi inte bara hitta stigarna, utan trampa upp nya och göra dem tillgängliga för fler.

Visst finns det utmaningar – kompetensförsörjning, transporter, exporter, finansiering, bostäder, kontorslokaler, detaljplaner. Och varje utmaning är en möjlighet för nya lösningar och samarbeten. Om vi väljer att se det. Vi ska inte luras att tro att det bästa finns nån annan stans, att möjligheterna tillhör nån annan. Det är här det händer!

/Ulla-Britt Kankanranta, affärsutvecklare, Luleå Science Park

Publicerad i Affärer i Norr, 9 september 2019

Aurorumvägen 2, 977 75 Luleå
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram